Då var jag åter igen i tankarna om min resa till Australien. Ska planera hur mycket pengar jag behöver och sedan fortsätta mitt sparande för att kunna komma iväg. Läste en krönika om en kille som sålde allt han ägde innan han stack ut på ett års resande. Allt han behövde var ett liggunderlag och en sovsäck, de sista fyra veckorna. Låter som en frihetskänsla. 

För att kunna komma iväg kan det vara bra med mer pengar. Funderar på att åka till Norge några månader och spara ihop en klump pengar. Förr kunde man mönstra på en båt men det är i dagsläget inte ens att tänka på. Så, Norge alltså. Tips?

Ska börja samla ihop saker jag kan sälja så håll utkik för det kanske kommer lite här. Kläder, prylar, möbler. Teknikprylar?

Möllan.nu's podcast På vift sänder ett avsnitt om dagen under flera av sommarens festivaler. Jag har lyssnat på alla och har än så länge varit med på Siesta och nu i helgen är det Hultsfredsfestivalen. Det har varit roligt även om det är rörigt och ibland jobbigt att lyssna på är det skönt att höra stämningen, avundsjuk.

Men summan av mitt tycke är, gillar du festival så gå in på Möllan.nu eller iTunes för att ladda ner På vift!

För ett tag sen skrev jag ett inlägg om feminism där jag konstaterade att jag inte ville kalla mig själv för feminist, inlägget jag pratar om finns här. Det skrevs på fyllan och startade lite diskussion vilket var precis vad jag ville eftersom jag då inte var så insatt och ville veta mer. 

Kommentarstråden på inlägget blev det hittills längsta för mig men slutade inte riktigt där man kan tro, läs gärna. Jag tänkte nu berätta lite hur inlägget formade mig och hur jag tänker kring ordet feminism. 

Anledningen till att jag inte ville kalla mig själv feminist var att själva ordet är så laddat och jag ville inte in i det "träsket" (konflikträdd?). Anledningarna till att ordet ibland har en negativ laddning är säkert flera men det jag har tänkt på är bland annat de få extrema feminister, de som lägger fram uttryck som "män är djur" och dylikt. Den andra anledningen är de som inte är feminister men så fort de hör ordet så tänker de på sådant som "män är djur" och tror att alla är likadana. Tänk till!

Jag pratade med en kompis om detta och hen sa att det vore bra med fler som kallar sig feminister och inte är rädda att stå för det, ännu bättre om fler av de var män. Som med allting annat som ska accepteras i samhället, det måste normaliseras. För att komma dit måste "helt vanliga människor" kalla sig feminister. Man behöver inte vara engagerad utan bara veta vad man tycker och stå för det.

Nu är jag i läget där jag håller på att fundera på vad feminism betyder för mig, var jag står i olika frågor och hur jag ska agera. Jag är inte den som så ofta ger mig in i diskussioner eftersom jag inte hittar argumenten när jag ställs mot väggen, det är lättare i skrift. Men genom att läsa artiklar och bloggar som handlar om feminism och/eller kvinnoförtryck kommer man en bit på vägen. Nästa steg är att lära sig diskutera. 

För mig handlar inte feminism om att kvinnor är bättre än män utan att vi alla är lika bra, det handlar om individer och inte kön. Vi är fysiskt olika men jag tror att det stannar där. Redan från första dagen i vårt liv börjar fostran om vilket kön man har, blått för pojkar och rosa för flickor. Så är det och det går inte att förneka. Även de föräldrar som verkligen försöker vara neutrala misslyckas då det finns fler i barnets liv än föräldrarna. 

Du är du!

Blogg.se har nu kommit med en beta där de förändrat hela utformningen på hemsidan. Jag gillar det. Det ser väldigt bekant ut för min del och tycker det ligger rätt i tiden. Enkla och tydliga knappar som direkt visar vad de gör. Jag klickade mig runt och hade inga problem med att hitta de funktioner jag tidigare använt och startsidan har blivit mer informativ med det jag söker.

Editorerna man använder sig av vid ändring i css och kodmallen för html har förstärkts med olika färger som tydligt visar vad som är text, taggar med mera. Även om just den delen kan förbättras en aning. Nog om det.

Kanske
Jag funderar på att köpa en iPad. Roligt, smidigt och säkert funktionellt i många fall. I eftermiddag när jag vaknar och ätit frukost finns det en chans att jag cyklar iväg för att inhandla en. Kanske.

Edit
Sedan jag började använda det nya blogg.se så slutade bloggen att fungera och ni har inte kunnat läsa mitt inlägg. RÖV! Men hoppas det går över så ni snart kan se vad jag skrivit.

Vilken kanonfest jag hade i lördags (ja Linus, jag gillar ordet kanon)! Med ett tema som bestod av Astrid Lindgren var där flera kära gamla figurer som dök upp, där fanns bland annat Karlsson på taket, Riddar Kato, Pippi Långstrump med flera. Själv var jag Paradis Oskar och blev förvånad över hur många som inte visste vem han var, en del sa bara 'luffaren från Rasmus på luffen', vilket visserligen var rätt.

Kvällen fortskred och fler människor trillade in efter hand, en del utklädda och en del inte. Dumma Facebook som inte fungerar som förr! Förr kunde man skicka meddelande till de inbjudna till eventen men numera verkar inte det fungera.

I alla fall. Min kära gamla vän Niclas "Nizze" Juneld f.d Johansson stod helt plötsligt utanför dörren och jag höll på att vika mig av förvåning. Han hade fått för sig att spontant komma ner och han var mer än välkommen, han hade ju en flaska whisky i handen som han räckte över till mig. Han stannade ett bra tag men körde hemåt Blekinge igen senare på kvällen, efter en kvarta whisky. Eller?

Efter att väktaren hälsat på och velat vi skulle sänka så är det ganska suddigt och många historier från den tiden fick jag istället höra dagen efter när jag träffade C & D för persisk mat på Möllan. Läste även lite på Möllan.nu och Linus blogg (LoL, Life of Linus) där han skrev om samtalet innehållande hans krönika och hans stånd. Kul krönika för övrigt.

Det var kvällen lite sammanfattad. Dagen efter vaknade man med lätt huvudvärk, dränkte halsen med vatten och sov lite till. Sen var det bra. Lägenheten bestod av flaskor, burkar, hattar överallt och i soffan låg där ett svärd. Det var en bra kväll.

Efter att ha spenderat några dagar i Karlshamn som jag för snart fem år sedan flyttade ifrån har jag lite funderingar. Det är verkligen skillnad på småstäder och storstäder, stor skillnad. Allt från hur man kör bil, mentalitet och öppettider. Efter att ha bott i Malmö i snart fyra år har jag nog blivit lite bortskämd med det som jag tycker är viktigt och bra i livet och vardagen. Var hemma hos min pappa som bor i en by utanför och skulle ta mig in till staden för att handla men var hungrig så tänkte äta någonting innan jag hoppade på bussen. Det kunde jag ju drömma om, gick till de ställena jag visste hade mat men de öppnade först klockan 16:00. Öppettiderna i småstäder är inte bra.

Vardagsrasismen är vanlig och helt acceptabel i småstäder, verkar det som. Antalet personer med utländsk bakgrund är generellt färre i de mindre svenska städerna, småkommuner och människor som bor där är ofta rädda för förändring och det nya. Själv tycker jag att människor med utländsk bakgrund har något att tillföra, de är ofta öppnare, vänligare och har andra erfarenheter som alla kan lära sig av. När någon från en småstad ser någon med utländsk ursprung på stan reagerar personen, hen ser "skillnaden". Själv lägger jag inte en tanke på var personen kommer ifrån, i första skedet. Det är klart att man noterar det på något sätt men det är ju inte som om man såg något ovanligt eller konstigt. Det är en människa och människor finns det gott om på vår planet, jag ser dem varje dag.

Jag vet att jag nu generaliserar mycket och att alla inte stämmer in i bilden jag beskrivit ovan eftersom att jag själv är från skogen utanför en by utanför en småstad. Men jag är glad att jag hamnade i Malmö tillslut.