RSS 2.0

Rakat eller inte?

Kommer ni ihåg #hairriot? Under Melodifestivalen råkade en kvinnlig hårig armhåla komma i rutan. Det blev ett nedrans liv om det. Först har vi alla de som tycker att genom att man föds till kvinna får man också en plikt att hålla sina armhålor renrakade. Sen har vi de som tycker att de som tycker som ovan nämnda har helt fel. Jag tillhör den senare kategorin.
 
Man föds med hår på kroppen så det är helt naturligt att det ska vara där. Sen har det blivit en trend att kvinnor ska raka sig både här och där medan vi män kan springa runt hur håriga vi vill. Rättvist? Knappast! Om man rakar sig under armarna får man gärna göra det, det som räknas är anledningen till varför. Vill man det själv är det helt ok men då ska man också fundera på varför man vill det. Är det för att trenden säger det, för att man blir retad och hånad om man inte gör det eller är det för man tycker det känns bättre?
 
Idag rakade jag mig under armarna. Varför? Jag har hört att det känns fräschare plus att jag vill prova hur det känns och är. Likadant som ni kan testa att låta det växa ut kan jag prova att raka det. Det är det som är så bra med hår, det växer ut och man kan alltid ändra sig. Det är ju inte som andra kroppsliga ingrepp som styrs av olika krafter, som omskärning.
 
En annan sak. Att inte raka sig under armarna som kvinna är inte att ta ställning utan det handlar om ett enskilt val som ingen utifrån vet någonting om.



Tre öl rann ner mellan gatstenarna

Polisen hällde ut min öl. När jag på lördagskvällen vandrade genom Karlshamn med ett oerhört glatt humör, leende på läpparna, nykissad och med en öl i handen mötte jag polisen. De frågade snällt om jag kunde hälla ut ölen vilket jag då gjorde och eftersom jag bar ryggsäck bad de att få titta i den också innan jag gick vidare. Enligt min matte-kunskap så var där inga öl kvar men jävlar i mig så fanns där två öl till. Jag fick hälla ut de med.
 
Eftersom jag är en sådan lugn person gjorde jag inget väsen av mig och mitt humör förändrades inte avsevärt, men alla är inte som jag. Jag tror att ett sådant här beteende från lagens sida i längden är fel. Många av de som får sin alkohol uthälld kan bli upprörda och ibland sker det på fel sätt. Detta skapar irritation och senare under kvällen kan leda till ett bruten näsa eller sprucken käke.
 
Om man istället fokuserar på de personer som stökar för mycket eller har fått i sig alldeles för mycket och låter de glada och trevliga dricka sina öl så blir stämningen bättre. Under en festival kommer det att drickas, festas och skrålas men så länge man är glad är det ingen som blir skadad. Håll ordningen men överdriv inte, det är inte en nobelmiddag på stan så låt folk dricka.
 
Sedan befann jag mig inne i öltältet nere i hamnen, där var ett litet staket som satte gränsen för inne och ute. Men eftersom toaletterna var utanför och man var tvungen att stå i kö igen för att komma in hoppade en del över staketet istället, jag förstår dem. Jag har ingen ölblåsa vilket får mig att behöva besöka toaletten ofta och om jag ska köa för att komma tillbaka till min öl med risk för att inte bli insläppt så vill jag med hoppa över staketet. Senare på kvällen drog ordningsvakterna för sidoväggarna på tältet.
 
Synen på alkohol bör ändras. Vi kan inte ha sådana strikta lagar och policys längre. Läste en artikel om Lund i Sydsvenskan häromdagen där de skrev att tillgängligheten på alkohol har ökat samtidigt som våldsbrotten minskat. Det handlar inte om själva alkoholen utan synen på den. Visst, vissa bör inte använda drogen eftersom de inte kan hantera sig själva under påverkan. Ge dem hjälp och låt oss andra roa oss. 
 
Tillägg:
Tidigare på kvällen när vi cyklade in till stan var jag nära att köra på en polis som gick rakt ut i cykelbanan. Men hen såg oss, backade tillbaka och Nizze som satt på pakethållaren skrek skål och höjde ölen innan han såg att det var en polis. Polisen log och vinkade glatt. Ingen skada trots att hen inte hällde ut våra öl. 



Är jag en hipsterwannabe?

Blev idag anklagad att jag tror mig själv vara en hipster och en Möllan-cooling. Ska jag vara ärlig vet jag inte definitionen på hipster trots att det är ett ord som är väldigt frekvent idag. Och Möllan-cooling, vad är det? Jag skrev tidigare i år om Möllanismen, att jag trivs på Möllan,älskar att vara där och det är en mycket speciell plats. Hen jag träffade idag berättade att jag inte spenderade alls lika mycket tid dom hen på Möllan, det spelar ingen roll för jag trivs där ändå.
 
Om jag är en hipster får jag vara det, om jag inte är en så får jag låta bli. Jag vill inte placera mig själv i fack även om det inte rör mig så mycket om andra gör det. Det jag vet är att jag för varje dag som går lär känna mig själv bättre och bättre och det är något jag behöver, lära känna mig själv alltså. Man ska inte försöka vara någon annan men om du hittar något intressant, prova det ett tag och se om det passar dig. Man är inte samma person när man dör som när man föddes, man utvecklas, lär sig och förhoppningsvis så blir man bättre.
 
Ja, jag har hatt, markerade, mörka glasögon och skägg, men det är inte definitionen på hipster. Nej, jag är inte superofta på Möllan men jag älskar ändå stället. 



Spöken och gastar - Massa svammel

 Lyssnade på sommarpratet med Karin Falck under fredagen. Jag kommer inte ihåg när det sändes eftersom jag lyssnar på podden men det finns att lyssna på via Sveriges Radios hemsida eller iTunes. Hon började pratet med att berätta hur öppensinnad hon är vilket fick mig att börja tänka på skepsis och hur det kan påverka hur vi uppfattar våra liv och vår existens.
 
Kanske ska börja med att jag är lite av en skeptiker som inte tror på spöken, gud, spåtanter/spårgubbar eller andra övernaturliga krafter. Med övernaturligt menar jag sådant som inte kan förklaras och bevisas. Men det har inte alltid varit så utan det har kommit de senaste åren. Innan det var jag som de flesta andra och trodde på "något", någonting men vet inte vad finns där ute. Om det är något gudomligt, andar eller något annat spelar ingen roll, bara man tror på det.
 
Anledningen till att man ska tro på något är väl att man vill vara öppen, man vill inte stänga sig. Men varför ska man gå runt och tveka på allting man ser? Jag tänker nu att jag tror på det som kan bevisas och är rimligt men om någon kan bevisa för mig att det finns spöken eller liknande så får jag väl ändra mig, jag är inte den som är den. Jag är en öppen skeptiker.
 
På lågstadiet, kan varit i början på mellanstadiet också, tyckte jag det var intressant med spöken och jag trodde på det. Kommer ihåg en kompis som var påläst om spöken och vi andra tyckte det var fascinerande vad hen kunde, vi lyssnade och trodde. Vi trodde på att man kunde styra olika krafter, få saker att sväva och liknande. Som vi försökte, vi ställde oss i en grupp på skolgården och försökte få en bod att lyfta från marken. Det gick inte.
 
Nog om nostalgi men det var lite roligt att tänka tillbaka. Varför tror vi på det övernaturliga? Själv tycker jag människokroppen och människan i sig är övernaturlig, det tror jag på, det är bevisat. Fast att inte jag förstår den så finns det de som gör det, även om där finns mycket mer att hitta.
 
Jag hade en period i mitt liv där jag ville tro på gud och jag försökte, lyssnade på prästen i kyrkan, bad men jag märkte efter en stund att det var inget för mig. Jag gav upp och kom på att det finns nog ingen gud. Det var mina religiösa upplevelse, besvikelse. Men jag behöver inget att tro på, jag tror på mig själv och mina nära och kära. Ha roligt, drick öl, skratta och träffa mycket människor, det tror jag på!
 
Hur påverkar ens tro livet, hur man ser på livet och hur man lever det? Det är en intressant fråga som jag inte inte har något svar på. Religion har hjälpt många människor ur svåra situationer, det vet jag. Men det är typiskt religion, att de hittar personer som har det svårt och därmed är svaga och desperata efter en räddning och lösning. En tro genomsyrar ofta vardagen även om det inte behöver betyda att livet förändras så mycket från icke troende till troende.
 
I övrigt tror jag inte livet i sig påverkas mer än att man är mer benägen att tro på historier om diverse konstigheter. Ibland kanske man tas på mindre allvar men det är ju den andres problem, man är inte mindre människa för att man tror på spöken.
 
Nu har jag verkligen svamlat på om ingenting länge nog, nu räcker det. Tror du på någonting? Vad och varför?



Att "komma ut"

Igår började Sommar i P1 och årets första sommarpratare var Anja Pärsson. Såg under gårdagen en del kommentarer på Twitter och lite rubriker i tidningen om hennes prat. Hon hade tydligen kommit ut. Jag läste inga artiklar utan bestämde mig för att först lyssna på hennes program vilket jag gjorde idag.
 
Jag fastnade snabbt i hennes historia, hur hon berättade om hur hon upplevt dessa år med endast träning och tävling på schemat. Själv är jag inte idrottsintresserad så vet inget om hennes prestationer utan känner bara till hennes namn och hur hon ser ut. Men pratet handlade om hennes liv, ur hennes perspektiv. Inte om hennes idrottsliga karriär utan om henne som person. Tycker det var en bra start på årets sommarprat så lyssna gärna på det, finns som pod.
 
Fick en liten tanke som stärktes efter en kort konversation med en person på Twitter, hen hade samma tanke. Varför måste man komma ut? Enklast hade varit om man blir förälskad i en person och det är ömsesidigt, att man då blir tillsammans. Inga konstigheter. Men än idag är att vara homosexuell något udda. Även om det inte är lika vanligt som heterosexualitet så är det inget udda och säkert mer vanligt än man tror eftersom man måste "komma ut". Vissa kommer aldrig ut.
 
Tänk om du hade blivit förälskad i en person, framför dig står ditt livs kärlek, men eftersom du står inne någon slags imaginär garderob så tvingas du få ditt hjärta krossat. Ditt hjärta är fast i denna garderob och skriker av smärta, bankar på dörren och vill inget hellre än att komma ut för att ge och få kärlek. Endast för att man är tvungen att komma ut. Varför kan man bara inte få vara utanför garderoben från början? Man föds, växer upp, hittar sig själv, hittar sin kärlek. Varför krångla till det?
 
De kända personer som kommer ut får det ännu svårare eftersom de kommer jagas av media dag och natt. De har tagit ett kliv som än så länge inte är helt accepterat av samhället och behöver stöd och kärlek från nära och kära. Snälla pressfolk, stör dem inte. Anja gjorde något som ni kan lyssna på, lyssna på det. Vill ni skriva om det så gör det men gör det utifrån det hon har berättat och sprid istället det budskapet hon ville sprida.
 
Det är 2012, acceptera kärleken!



Lite funderingar igen

För ett tag sen skrev jag ett inlägg om feminism där jag konstaterade att jag inte ville kalla mig själv för feminist, inlägget jag pratar om finns här. Det skrevs på fyllan och startade lite diskussion vilket var precis vad jag ville eftersom jag då inte var så insatt och ville veta mer. 

Kommentarstråden på inlägget blev det hittills längsta för mig men slutade inte riktigt där man kan tro, läs gärna. Jag tänkte nu berätta lite hur inlägget formade mig och hur jag tänker kring ordet feminism. 

Anledningen till att jag inte ville kalla mig själv feminist var att själva ordet är så laddat och jag ville inte in i det "träsket" (konflikträdd?). Anledningarna till att ordet ibland har en negativ laddning är säkert flera men det jag har tänkt på är bland annat de få extrema feminister, de som lägger fram uttryck som "män är djur" och dylikt. Den andra anledningen är de som inte är feminister men så fort de hör ordet så tänker de på sådant som "män är djur" och tror att alla är likadana. Tänk till!

Jag pratade med en kompis om detta och hen sa att det vore bra med fler som kallar sig feminister och inte är rädda att stå för det, ännu bättre om fler av de var män. Som med allting annat som ska accepteras i samhället, det måste normaliseras. För att komma dit måste "helt vanliga människor" kalla sig feminister. Man behöver inte vara engagerad utan bara veta vad man tycker och stå för det.

Nu är jag i läget där jag håller på att fundera på vad feminism betyder för mig, var jag står i olika frågor och hur jag ska agera. Jag är inte den som så ofta ger mig in i diskussioner eftersom jag inte hittar argumenten när jag ställs mot väggen, det är lättare i skrift. Men genom att läsa artiklar och bloggar som handlar om feminism och/eller kvinnoförtryck kommer man en bit på vägen. Nästa steg är att lära sig diskutera. 

För mig handlar inte feminism om att kvinnor är bättre än män utan att vi alla är lika bra, det handlar om individer och inte kön. Vi är fysiskt olika men jag tror att det stannar där. Redan från första dagen i vårt liv börjar fostran om vilket kön man har, blått för pojkar och rosa för flickor. Så är det och det går inte att förneka. Även de föräldrar som verkligen försöker vara neutrala misslyckas då det finns fler i barnets liv än föräldrarna. 

Du är du!



Småstadsfunderingar

Efter att ha spenderat några dagar i Karlshamn som jag för snart fem år sedan flyttade ifrån har jag lite funderingar. Det är verkligen skillnad på småstäder och storstäder, stor skillnad. Allt från hur man kör bil, mentalitet och öppettider. Efter att ha bott i Malmö i snart fyra år har jag nog blivit lite bortskämd med det som jag tycker är viktigt och bra i livet och vardagen. Var hemma hos min pappa som bor i en by utanför och skulle ta mig in till staden för att handla men var hungrig så tänkte äta någonting innan jag hoppade på bussen. Det kunde jag ju drömma om, gick till de ställena jag visste hade mat men de öppnade först klockan 16:00. Öppettiderna i småstäder är inte bra.

Vardagsrasismen är vanlig och helt acceptabel i småstäder, verkar det som. Antalet personer med utländsk bakgrund är generellt färre i de mindre svenska städerna, småkommuner och människor som bor där är ofta rädda för förändring och det nya. Själv tycker jag att människor med utländsk bakgrund har något att tillföra, de är ofta öppnare, vänligare och har andra erfarenheter som alla kan lära sig av. När någon från en småstad ser någon med utländsk ursprung på stan reagerar personen, hen ser "skillnaden". Själv lägger jag inte en tanke på var personen kommer ifrån, i första skedet. Det är klart att man noterar det på något sätt men det är ju inte som om man såg något ovanligt eller konstigt. Det är en människa och människor finns det gott om på vår planet, jag ser dem varje dag.

Jag vet att jag nu generaliserar mycket och att alla inte stämmer in i bilden jag beskrivit ovan eftersom att jag själv är från skogen utanför en by utanför en småstad. Men jag är glad att jag hamnade i Malmö tillslut.



"Hur gamla är dina lador (barn)?" - Hen-funderingar

Tidigare i år blossade ordet "hen" upp i medierna och även i diskussionerna som fördes i fikarummen på arbetsplatserna. Jag har inte lagt så mycket energi bakom det, har accepterat att vissa tycker så och vissa så. Men har ju längre tiden gått kommit på att det är ett bra komplement till de ord vi redan har i vårt språk. I framtiden kommer jag att använda mig mer av ordet när det passar bättre.

Det har diskuterats om när ordet ska användas, varför just ordet "hen" och varför ett nytt ord överhuvudtaget. Vissa har uppfattat att det ska ersätta "hon" och "han" men det är helt fel uppfattning utan det ska användas som ett komplement till dessa ord. Istället för att säga hon/han/den/det eller bara den/det är det helt klart bättre att använda sig av ordet "hen". Ett annat argument emot är att det betyder "höna" på engelska. Riktigt dåligt argument, vad betyder "barn" på engelska? Ska vi översätta alla svenska ord och plocka bort de som betyder något annat på annat språk så har vi inget språk kvar.

Det finns tillfällen då kön inte har någon betydelse för texten och är hen inte känd för läsaren så kan man lika bra plocka bort "hon" eller "han" istället för att förutsätta vilket kön en viss person har. Det märks till exempel att man har fördomar om vilket kön som har ett visst yrke och för att sudda ut fördomar kan man börja med att förändra hur man använder språket.

Många kommer att protestera länge angående detta nya ord av någon anledning men jag kommer att använda mig av det. Ett språk måste utvecklas och det görs genom att förnya och tillföra ord. Det utvecklas också genom att ord försvinner men det ska inte göras aktivt eftersom de ord som inte längre har någon betydelse och slutar användas kommer försvinna av sig självt. Så jag tycker att fler gör som jag, börjar använda ordet.

Måste ge lite beröm till Möllan.nu's redaktion som bland annat i sina krönikor jobbar med att använda ordet de gånger det passar in. Läs en text, prova att byta ut han/hon till hen och se om texten förändras, om ni ser någon förändring i hur ni uppfattar texten.



Äter du kött?

Har du något bra argument till varför du äter kött? Fler och fler blir vegetarianer och veganer av olika anledningar. Det kan vara av hälsoskäl eller om man gör ett avstamp eftersom djuren behandlas illa. Alla skäl är skäl nog. Jag äter kött och jag tycker kött är väldigt gott många gånger som till exempel en planksteg eller en riktigt god hamburgare.

Den senaste tiden har jag börjat minska på min köttkonsumtion. Den egentliga anledningen till att jag gör det vet jag faktiskt inte men jag gissar att det är en kombination av flera argument. Hälsoskäl, miljöskäl och så klart för djurens skull. Om man själv kan döda ett djur, flå det, styck och sedan tillaga det tycker fler att det är ok att äta kött. Till viss del håller jag med om det men det handlar om så mycket mer än om att djuret är individ, man måste se helheten, den stora bilden.

Saken är den att vi behöver inte äta kött. Jag undrar då vad det är som gör att vi äter kött i den mängd vi idag gör. Kan det bero på det kulturella, vanor eller någonting helt annat. De näringsämnena vi behöver finns i växtriket och vi får knappast skörbjugg av för lite kött. Människan åt inte kött från början, vi var samlare och levde helt enkelt på bär, rötter, nötter och annat vi kunde hitta på marken och i buskarna. Vi levde bra på det och behövde helt enkelt inte kött och i dagens samhälle med så lättillgänglig mat är det ännu mer onödigt.

Jag kommer inte att sluta äta kött idag men jag tror att jag i framtiden mer och mer övergår till vegetarisk mat. Hoppas även att fler personer funderar på varför de äter kött och vilka konsekvenser det faktiskt har.

Skenheliga köttätare - En artikel från SvD



Vem ska få vistas i en gaybar?

Ska man kontrollera vilka som ska komma in och få vistas på en gaybar? Läste en artikel om en gaybar i Köpenhamn som kastade ut ett heterosexuellt par för att de hade kysst varandra och funderade självklart om det var rätt gjort. Undrar hur man kan motivera sitt agerande i detta fallet. Tänk om man är bisexuell och just denna kvällen råkar träffa en av motsatt kön, ska man då bli utkastad?

Självklart väljer ägarna vilka som får vara där och inte men i vissa fall är det rent fel och borde inte finnas några tveksamheter. Ett gaypar ska inte bli utkastade från någon bar för att de kysser varandra och vice versa. Eller ska man behandla heterosexuella annorlunda? Jag tror det är bättre att behandla alla lika, kör på den gyllene regeln. Så enkelt är det.

"Gaybar kastade ut gäster efter heterohångel"



Jag vet att jag sett honom förut

Häromdagen när jag satt på bussen på väg in mot stan upptäckte jag några säten längre fram en kille jag kände igen. Jag visste att jag hade sett honom innan men kunde verkligen inte placera honom i mitt liv. Jobb? Fest? Sannolikheten är ju verkligen att det var en fest, det är då man brukar träffa nytt folk som man senare bara känner igen men inte alls vet vilka det är. Jag satt hela bussresan och funderade på vem det kunde vara. Han hoppade av vid Dalaplan. Men där sitter man och funderar, försöker komma ihåg vilka fester man varit på den senaste tiden men utan resultat. Så jag slog undan funderingen och begravde mig i Twitter, igen.

Helgen gick och under söndagen efter jag dumpat min bror på perrongen så såg jag honom igen. Han kom gående över golvet på Malmö C. Man undrar ibland varför man inte agerar i sådana tillfällen, det är ju bara att gå fram och fråga. Men istället såg jag honom försvinna in bland människorna som irrade runt på centralen. Det är så enkelt att bara gå fram, vad är man rädd för. Är man rädd att man gjort bort sig sist man sågs, rädd att bli dumförklarad, eller är det bara pinsamt att inte komma ihåg en person?

Jag måste skärpa mig, nästa gång jag ser honom ska jag fråga honom. Tror jag.



Kvinnor, tjejer, flickor, feminism

Har haft en riktigt trevlig grillkväll med underbara vänner på min balkong ikväll och vi har haft väldigt intressanta diskussioner blandat med helt vanliga historier. Så kul med diskussioner om vad man hittade på som ung.

Vi kom in på feminism. Vad betyder det för dig? Jag är man och skulle kunna kalla mig feminist som många andra gör men nej, jag vill inte kalla mig feminist. Anledningen är bland annat att ordet i sig är väldigt laddat och jag vill inte blanda mig i diskussioner som inte rör mig. Jag tycker absolut kvinnor ska ha lika lön för lika arbete som det ofta handlar om. Men feminism handlar om så mycket mer! Kvinnor är kvinnor, så mycket vill jag säga men jag vill också i samma mening säga att människa är människa.

Finns det något som skiljer män och kvinnor? Ja! Vi är fysiologiskt olika! Vi män har en annan muskulatur, vi är byggda på ett annat sätt, kvinnor är byggda på ett annat sätt, vi är olika. Den skillnaden vet vi om men den som diskuteras är egentligen den psykologiska och mentala skillnaden. Den skillnaden, tror jag personligen, är minimal!

Den största skillnaden mellan män och kvinnor är hur föräldrar och samhälle uppfostrar barnen! En flicka är inte mer ömtålig än en pojke, en pojke gillar inte vapen mer än flickor. Vanliga stereotyper som fortfarande lever kvar även om vi själva inte tänker på det och jag uppmanar föräldrar att tänka ett steg till när de köper sina leksaker. Jag har två systrar som har två barn var, två pojkar och två döttrar, jag älskar dem alla och jag träffar dem allt för sällan. Men jag försöker att behandla dem som individer utan att döma dem efter kön, en flicka tål att trilla i golvet lika mycket som en pojke och min ena systerdotter älskar att klättra. Ska jag tycka synd om henne mer när hon trillar för att hon är av det kvinnliga könet? Självklart inte! Hon är en människa som tål lika mycket som hennes kusin oberoende på vilket kön hon har! Man ska inte döma efter vilket kön personen har utan tänk först och främst vem det är. Gillar personen att klättra då ska personen också tåla mer eftersom den kommer att slå sig oftare än den som gillar att skriva och uttrycka sig själv genom att sitta vid bordet. Det handlar inte om kön, det handlar om individer.

Älskar kvinnor och älskar verkligen kvinnor som bryter normer! Kom igen, bryt dem!!

Jag uppskattar en kommentar om vad du känner, vad du tycker eller vad du tänker om det jag skriver. Jag är öppen!

Med reservation då jag skrev detta i berusat tillstånd.




Vågar jag..?

Jag har funderat på en sak. Tänk om man skulle säga upp sin lägenhet, sälja det mesta man har och bara spara på kläder och datorn. Sedan flyttar man runt hos vänner, hyr in sig i något rum då och då, i värsta fall en natt på varndrarhem. Bara man har tillgång till en tvättmaskin en gång i veckan, el, internet till datorn och gott sällskap så kommer det att gå hur bra som helst.

Frågan är. Vågar man? Har jag så kära vänner? Hur kommer jag känna efter några veckor? Har jag sagt upp lägenheten blir det ju svårt att få en senare. Alternativt kan man eventuellt hyra ut sin lägenhet i andra hand under tiden, i intervaller på tre månader i stöten.

En annan fråga är om man klarar av att inte ha så mycket tid i ensamhet som man nu vant sig vid och börjat trivas med. Visst kan man ta en natt på hotell eller vandrarhem om man någon gång känner att man vill ha en stund för sig själv, eller tälta.

Anledningen till att jag funderar är att jag vill spara undan pengar för att kunna resa iväg till Australien som jag pratat om tidigare i bloggen. Jag har hört om en person som gjorde så, kommer inte ihåg vem. Kan ha läst det någonstans eller hört av en vän eller bekant.

Vågar jag? Kom gärna med förslag! Ett förslag är ju #smulfort i Eslöv.




Stå på er och våga prova

Vad är yttrandefrihet? De främlingsfientliga partierna och organisationerna tycker väldigt bra om att använda ordet för att försvara sina åsikter. Yttrandefrihet är väldigt viktigt för oss och det måste fungera på alla håll, även om det kommer från de med åsikter som verkar vara både stötande och intoleranta. Rasister och nazister har sina åsikter, de skriker ut dem, gärna över nätet och det gäller att inte försöka tysta dem. Ta debatten, tryck ner dem med argument, få de att ändra åsikt. Först då har vi vunnit. Att bara försöka tysta ner dem, inte lyssna, gör att deras frustration växer allt mer och det är endast till deras fördel.

Ser eller hör du något som du inte håller med om. Argumentera. Jag är dålig på det men man måste våga prova för att lära sig. Man kommer hamna i underläge många gånger innan man står rakt. Även om man har åsikter och tycker saker och ting så är det svårt att argumentera med någon som är så inne i en annan värld och bara ser ett spår. Där gäller det att vara skarp.

Lycka till där ute!




En liten tanke...

Fick en lapp i handen häromdagen när jag var på Mobilia. Det handlade om Sverigedemokraterna och den demonstration de ska ha i Malmö nästa helg. De skulle enligt lappen spela sina budskap på de dödskjutningar som varit i Malmö den senaste tiden. Inte för att jag vet hur de vet vad de ska säga men ändå. Det som hänt i Malmö har inte med invandrare eller folk med invandrarbakgrund att göra, nej jag vet inget som ni inte vet, men som med allting annat som människor gör så har det med individer att göra. Visst de är inte födda att bete sig som de gör utan de blir formade av många faktorer som till exempel familj, uppfostran, religion, samhället, segration, otacksamhet, oförståelse, okunskap, brist på respekt och mycket mer. Jag ska inte börja diskutera vad som ligger bakom dessa morden men jag kan säga att det inte har med hudfärg eller nationalitet att göra. Ibland kan det verka så på ytan men det är inte det som egentligen hände. Rasism är också förbannat ytligt, det spelar ingen som helst roll vart du kommer ifrån, vilken hudfärg du har, vilket språk du talar. Det som spelar roll är du bemöter andra människor, hur du blir bemött.

Hoppas er helg blir bra, nu blir det nog uppehåll i bloggandet en vecka men vi hörs sen!




Whitney Houston

Hej alla glada människor.

Tänkte ägna lite tid åt Whitney Houston då hon har levt färdigt sitt liv. Jag var inget fan att räkna med men jag har så klart hört klassikerna som alla har hört och har även dansat till dem. Jag känner personligen ingen sorg för henne men visst är det tragiskt att hon gått bort. Hon hade en fantastisk röst och har gjort en del bra och mycket bra låtar. Det jag mest tänkt på nu tiden efter det hänt är hur folk har reagerat. Många har på till exempel Facebook och Twitter skrikit ut sina hyllningar och det har väckt massor av kritik. Varför? Om man gillar vad en person har gjort, blivit berörd så varför ska man inte få skriva en hyllning? Har sett så många kommentarer, bilder med mera om "Varför hylla denna knarkande sångerska när man inte hyllar bla bla bla?". Man bryr sig av en anledning. Den anledningen kan vara personlig och ingen annan ska bry sig. Vare sig det är min släkting eller om det är en person jag knappt eller inte alls träffat. Man kan bli berörd av personer utan att känna dem personligen.

Så sluta klaga! Tänk efter, bryr du dig inte, så bry dig inte. Tänk på personen som kanske bryr sig.

Nog om det.